Kevee Pöhinä /// 5.7. – 30.7.2016
Näyttely väreistä, viivoista ja väriviivoista, fyysisyyden maalaamisesta sekä kaikenlaisista kerrostumista.
Maalaus alkaa eleestä, joka voi olla mitä tahansa. Otan askeleen ja seuraava askel on reagointi edelliseen. Tätä edemmäs en suunnittele. Yritän löytää tasapainon spontaaniuden ja hallinnan rajapinnasta. Syntynyt jälki ehdottaa seuraavaa tekoa, kunnes maalaus on tunnistettavissa, tuttu. Syntynyt tila, valo ja tapahtuma on usein kuitenkin yllätys.
Maalatessani ajattelen ainoastaan maalauksen sisäisiä asioita. Yritän pitää maalauksen tilan avoimena ja liikkuvana. Värit tulevat selkärangasta. Liike on tietoisempi, vaikeampi. Mietin eleiden suoruutta ja rehellisyyttä. Yritän vapauttaa ne siinä onnistumatta. Kehoni asettaa liikkeen rajoitteet.
Kevee pöhinä
An exhibition about colours, lines and colourlines, painting physicality and about layers of all sorts.
A painting starts with a gesture that can be anything. I take a step and the next step is a reaction to the previous one. I don’t plan any further than that. I’ll try to find balance between spontaneity and control. The created mark suggests the next action until I recognise the painting, it becomes familiar. The space, light and event that is created is still often a surprise.
When I paint I’ll only think about issues within the painting. I’ll try to keep the painting open and undefined. The colours come from the spine. The movement is much more conscious and difficult. I’ll think about the directness and honesty of the gestures. I’ll try to free them without succeeding. My body gives the limits for the movements.
Kevee pöhinä
En utställning om färger, streck och färgstreck, om att måla det fysiska samt om olika lager.
Målningen börjar med en gest, som kan vara vad som helst. Jag tar ett steg och därpå följande steg är en reaktion till det föregående. Längre än så planerar jag inte. Jag försöker finna balans mellan spontanitet och kontroll. Spåret som blivit till väntar på följande handling, tills målningen är igenkännbar, bekant. Rymden, ljuset och händelsen som uppstår är dock ofta en överraskning.
Då jag målar tänker jag endast på saker som gäller målningens inre. Jag strävar till att hålla målningens rymd öppen och i rörelse. Färgerna kommer från ryggmärgen. Rörelsen är mera medveten, svårare. Jag tänker på gesternas direkta och ärliga styrka. Jag försöker frigöra dem utan att lyckas. Min kropp bestämmer rörelsens begränsningar.
